Loggade in mig på vår lönesajt för en stund sedan för att kolla upp ett visst årtal, och inser att jag nu har jobbat ganska precis 10 år inom socialtjänsten. Helt otroligt när jag tänker efter... De anställningar jag haft har verkligen skiftat i trivsel, kollegor, lön och avstånd hemifrån.
Det började med en deltidsanställning 2001 på ett korttidsfritids, pendlade genom hela stan. Hade dålig lön, dålig chef men trevliga kollegor och mysiga arbetsuppgifter med fina brukare för det mesta. Stämplade upp till heltid, och gjorde ett misslyckat försök att kombinera det med några procent som personlig assistent hos en brukare som var halvt galen... När stämplingsdagarna sinade, så sökte jag mig till ett vik på ett korttidsboende för ungdomar med autism (2003). Fick bra lön och bra chef, och ok kollegor. Men brukarnas stora behov och otillräknighet samt att jag skulle jobba både dag, vaken natt och mot slutet; sovande natt gjorde att jag gick in i väggen. Kunde inte sova hemma bla.... Så jag sökte annat jobb, och sa upp mig efter några månader. Fick då min fasta heltidstjänst som personlig assistent till en tonårig kille i början av 2004. Där var väl brukaren och chefen ok, men jag var rätt grön inom assistentvärlden och hade inga kollegor att bolla med. Jag hade fel arbetssätt fick jag veta av de anhöriga, fast jag tror nog att de tidigare assistenterna mer hade varit kompis.
Blev omplacerad i mars, 2005 till en annan brukare. Vuxen med familj, rullstolsburen. Fick en ok chef och snälla jobbarkompisar. Men arbetsmiljön var inte den bästa, mest fysiskt men även en del oklart kring våra uppgifter. Fick ta mycket ansvar och jobbade mycket övertid, vilket resulterade i att jag fick nackproblem under 2006. Läste en deltidskurs för att klara vardagen, men fick inse att jag inte kunde vara kvar och begärde rehabilitering och ny arbetsplats. Hade tur och fick arbetsträna ett par veckor på ett gruppboende...
Så sedan januari 2007 har jag jobbat på min nuvarande arbetsplats. Haft två chefer; en jättebra som slutade och den nuvarande som inte är lika bra. Lönen är ok, brukarna är också ok, liksom arbetsmiljön. Fast de första åren var det gungigt då två kollegor verkligen kunde förgifta tillvaron emellanåt. Nu har de tack och lov slutat/gått i pension, så det mesta numer är frid och fröjd när man tänker tillbaka och jämför lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar