Jag vet inte vad, men just nu känns det som att de flesta i min närhet bara kör sitt eget race. Svårt att förklara, men det känns som att man bara kör på i gamla hjulspår. Alltid samma ena som ska protestera, samma ena som alltid får ta kontakt för att det ska bli något gjort. Går hela tiden runt med dåligt samvete på jobbet alternativt så försöker jag se igenom vissa hjulspår, och hoppas att en del nångång ska komma till insikt.
Kan verkligen bli galen ibland på tomma löften, och det faktum att nu är mer än halva lägenheten nedpackad i lådor. Det är trångt och halvrörigt, och ändå återstår väl typ att packa lika många till. Sen ska vi dessutom stå ut med dom minst en vecka till...
Lite luddigt och konstigt inlägg kanske, men ibland när allt gungar så känns det lättare bara av att klä känslorna i ord. Idag har jag iaf fått ladda batterierna en gnutta genom eftermiddagens trevliga Body Balance-pass med en kompis på iksu. Precis vad jag behövde! Annat som skulle behövas:
- En veckas sömn
- En flyttfirma
- Husnycklar, helst igår...
- Snö på backen
Säg till pm du behöver hjälp.vi finns här...kram
SvaraRadera