Vila i frid, kära farmor...

För några dagar sen fick jag veta att min kära farmor gått bort. Trots en del fysiska krämpor så fick hon vara klar i huvudet så gott som hela tiden. Pratade en stund ikväll med min faster och fick veta lite mer detaljerat om hennes sista dagar. Känner mig väldigt glad att jag åkte och hälsade på henne i mitten av augusti! Farmor har verkligen varit den som hållit ihop släkten på pappas sida, nu känns det vemodigt, sorgligt och framför allt tomt.... Till henne har man alltid varit välkommen! Oj, vad jag saknar henne....